<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060</id><updated>2011-12-02T04:19:32.221+01:00</updated><title type='text'>IZENEN OIHANEAN</title><subtitle type='html'>Un paseo por los nombres de Artziniega y de parte del extranjero cercano
&lt;br&gt;
Osteratxo bat Artziniegako eta atzerri hurbileko izenetan barrena</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>11</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-113377415969712804</id><published>2005-12-05T10:14:00.000+01:00</published><updated>2005-12-05T10:16:36.816+01:00</updated><title type='text'>Agur Blogger</title><content type='html'>Hemendik aurrera, blog honetako mezuak beste helbide &lt;a href="http://www.blogari.net/toponimia"&gt;honetan&lt;/a&gt; agertuko dira, berriak zein zaharrak.

Hantxe ikusiko dugu elkar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-113377415969712804?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/113377415969712804/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=113377415969712804&amp;isPopup=true' title='0 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/113377415969712804'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/113377415969712804'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/12/agur-blogger.html' title='Agur Blogger'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-113018210983802640</id><published>2005-10-24T20:52:00.000+02:00</published><updated>2005-10-24T22:23:25.026+02:00</updated><title type='text'>Aguas abajo</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;Quedan lejos los días en que los pueblos, grandes y pequeños, vivían con los ojos puestos en cualquier corriente de agua. Rías, ríos, arroyos y manantiales daban lugar a asentamientos humanos, el río, su agua, su movimiento, era (y es, aunque ya no le hagamos mucho caso) fuente de vida. Hoy en día todo llega por largos tubos hasta dentro de casa y no nos hace falta ir al río más que para, si de caso, pasear, descansar o correr por la orilla.&lt;/span&gt;

&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;Artziniega, como no podía ser menos, también tiene su río. Baja de las alturas del valle de Tudela, de las aguas que nacen en esos montes que en Artziniega todo el mundo conoce como La Peña. De esos parajes toma precisamente uno de los nombres que se le ha venido dándo: Río &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Egaña&lt;/span&gt;. Egaña es el nombre del redondeado y casi perfecto portillo o collado que se eleva sobre el pueblo de Santa Olaja. Desde ahí, el río va descendiendo por tierras burgalesas, aculumando aguas de arroyuelos y fuentes hasta encajonarse en el valle. Salva entonces el moderno obstaculo del embalse que está sobre el barrio de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Angostina&lt;/span&gt;, perteneciente al pueblo de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Artieta&lt;/span&gt;, y enseguida entra en el término municipal de Artziniega. Desde aquí has&lt;/span&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;ta que el río nos deja y se hace gordejolano, las orillas, presas y alrededores invitan a hacer un paseo por sus nombres, a curiosear.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;  &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;  &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Entra el río (Egaña, Artziniega, Herrerías o simplemente “El Río”) encajonado en un vallejo bajo Retes de Tudela, regando lugares de sonoros nombre como Júberiz o Gorgol hasta llegar al barrio de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Venta&lt;/span&gt;. A partir de La Venta el valle se abre hacia el este y el río, bordeando &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Posada Del Río&lt;/span&gt; a un margen y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Rainilla&lt;/span&gt; al otro, se deja cruzar por el puente más antiguo de Artziniega, el de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Barratxi&lt;/span&gt;. Tras el puente viejo, llega el nuevo, el que permite a la carretera que une Artziniega con Angulo y Villasana, y entonces el río se desliza junto a la ladera boscosa del monte Utxati hasta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Los Alcinos &lt;/span&gt;y uno de los lugares más especiales para los artziniegarras: la presa de San Antonio y la cascada y fuente de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Teja&lt;/span&gt;,&lt;/span&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt; un precioso rincón donde acude mucha gente a pasear, a coger agua fresca de la fuente o a bañarse en verano lanzándose desde sus cuatro cinco metros a las aguas.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span class="fullpost"&gt; &lt;div align="justify"&gt;  &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;font&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/arrazuria.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/400/arrazuria.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;Antes de continuar aguas abajo, paramos un rato en La Teja (La Tejera según el catastro) y miramos hacia atrás en el tiempo para acordarnos de nombres ya olvidados en la memoria colectiva. Corría el año 1495 cuando debido a los pleitos territoriales que sostenía la Villa de Artziniega con la Tierra de Ayala se procedió a delimitar con precisión los límites territoriales. Se recurrió al dictado de cuatro jueces árbitros, que a su vez solicitaron ayuda al Bachiller Hernán Saez de Vallejo, morador de Anzo. Éste, tomo como punto de partida el mojón junto a la iglesia de La Encina, y se dedicó a fijar los límites de la Villa con Ayala. En su sentencia, va mencionando una serie de lugares, que hoy en día podemos situar geográficamente con bastante aproximación, incluso los que hoy en día no se conservan. Así, más o menos a la mitad de la descripción, el texto dice, más o menos: (...) del pozo negro de Soxoguti, al cuerno de Artumiaga (sic) y a la presa de Arrazuria (...). Simplemente conociendo un poco la geografía de la zona, enseguida nos damos cuenta de que el bachiller Saez de Vallejo probablemente se está refiriendo a la presa que hoy estamos visitando, puesto que se encuentra exactamente en el lugar que la sentencia da como límite de la Villa, ladera abajo del barrio de Artumiana y no parece que hayan existido más presas en lugares cercanos. Se descubre así, indagando un poco, el nombre que los antiguos habitantes de Artziniega daban a este lugar: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arrazuria &lt;/span&gt;( probablemente de “arrazu” y “zuria”, el pedregal blanco). &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Dejando atrás el ruido de la cascada, seguimos por el camino, por el lugar que hoy llaman &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;El Molino&lt;/span&gt;. Hoy no vemos molinos, sino más bien el asfalto de las nuevas urbanizaciones que se han construido junto a otro salto de agua, más modesto que el de La Teja, donde hasta hace pocos años se embalsaba el agua en verano y se improvisaba una gran piscina natural. Un poco más adelante de esta antigua piscina hoy colonizada otra vez por sauces y plantas varias el río se encuentra de frente con la colina en la que se encuentra el núcleo urbano de la Villa de Artziniega y gira a la derecha, recibiendo las aguas del arroyo Aiaga o Udaiaga que baja de Sojo y bordeando el altozano de la villa por el sur. Surca entonces, ya más recto, las amplias vegas de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Bárcena&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Araña&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arenaza&lt;/span&gt; (término que en realidad designa toda la ladera sur de la colina hasta el río), y también los términos de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Lastra&lt;/span&gt;, con su puente del siglo XVIII que la gente se&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;empeña en llamar “romano”, y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lazapoza&lt;/span&gt;. De ahí en adelante, más allá del &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;puente de Lapetaratxe&lt;/span&gt;, el terreno se vuelve a hacer amplio y se pasa por lugares como &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;El Francés&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mugape&lt;/span&gt; y el barrio de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Barretaguren&lt;/span&gt;. Los pabellones industriales que hoy en día “adornan” la margen izquierda del río no nos dejan imaginarnos el bucólico paisaje que hubo de rodear al río en esta zona, al contrario de lo que ha sucedido en la mayoría del recorrido. Son las cosas inevitables del progreso.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Tras Barretaguren, dejamos las amplitudes y las verdes campas cruzando el término de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Urtabe&lt;/span&gt;. Aquí le queda ya corto camino al río en antes de unirse en el barrio de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Úreta&lt;/span&gt; (literalmente “las aguas”) al río Ibaizabal (nunca Ibalzibar) que baja desde el Valle de Angulo por el de Llanteno. El río Artziniega, el Egaña, pierde aquí su nombre, pero también lo pierde el Ibaizabal, que antaño aún lo aguantaba por el Valle de Gordexola; se convierte en Herrerías (nombre que toma de las numerosas ferrerías que existían en todo el valle hasta Sodupe, como por ejemplo la muy cercana de Artekona) y nos abandona lentamente, entre pinos, umbrías y huertas, para hacerse encartado en &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Albitxu &lt;/span&gt;y seguir haciendo paisaje y creando nombres en Iratzagorria.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-113018210983802640?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/113018210983802640/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=113018210983802640&amp;isPopup=true' title='7 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/113018210983802640'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/113018210983802640'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/10/aguas-abajo_24.html' title='Aguas abajo'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112957404153093254</id><published>2005-10-17T20:14:00.000+02:00</published><updated>2005-10-17T20:34:01.543+02:00</updated><title type='text'>Etxe bat</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/soncerro.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/400/soncerro.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Disko gogorreko irudietan orden apur bat jartzen nenbilela, toponimikoa gertatu daitekeen argazki batekin egin dut topo. Bere garaian ez nuen atera beren-beregi izenen oihanean paseotxoa egitearren, baina uste dut ekartzea merezi duela.

Goiko baserri honi &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Solcerro&lt;/span&gt; esaten zaio. Mendietako Las Llanas auzoa eta Palacio auzoaren arteko lurretan dago, muino baten tontorrean, behinola solo izandako larre zabalez inguratuta. Las Llanas auzoa legez, Solcerro baserrian ez da inor bizi, XX. mendeko bosgarren hamarkada inguruan alde egin baitzuten azken biztanleek. Katastroan eta mapa gehienetan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Soncerro&lt;/span&gt; formarekin ageri da,  baina aldaera baino ez dela ematen du, izan ere, toponimoaren esangura nahiko argia gertatzen da: &lt;span style="font-style: italic;"&gt;So el cerro&lt;/span&gt; (bajo el cerro). "So" preposizioa gaur egun ez da emankorra gaztelaniaz, baina inguru hauetako toponimian sarritan agertzen da (Solafuente, Solahuerta, Socorral...), baita forma mistoak sortuz ere (Sogarai, Soulibarri...) .

Bitxikeria moduan, esan behar da Soncerro toponimoa, forma horrekin, Bizkaiko Galdames herrian agertzen zaigula.
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112957404153093254?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112957404153093254/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112957404153093254&amp;isPopup=true' title='0 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112957404153093254'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112957404153093254'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/10/etxe-bat.html' title='Etxe bat'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112922985490707955</id><published>2005-10-13T20:46:00.000+02:00</published><updated>2005-10-14T14:34:43.100+02:00</updated><title type='text'>Redes, cercados y lluvia.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Hace pocos días, me lamentaba yo de que justo la tarde del Sábado se empeñara el otoño en enseñar el morro a base de lluvia, fresquito y viento. Casualidades tocapelotas de la vida. Aún así, no se me pasó por la cabeza dejar para días más tranquilos un pequeño paseo toponímico que tenía programado y preparado: cámara de fotos por aquí, ortofotos, mapa, libreta, chubasquero (muy importante) y demás aperos. Ya había pospuesto una vez el tema y no era cuestión de rajarse por cuatro gotas.
&lt;/div&gt; &lt;div align="justify"&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;
“¡Joder, vaya día que hemos escogido”. Mi guía por la zona se quejaba con razón del asunto meteorológico, pero así y todo cogimos carretera a &lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;Burgos y en cinco minutillos estábamos dejando la carretera del puerto de Angulo camino hacia de Lorcio, y más allá del pueblo de Cirión y el barrio de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Roza&lt;/span&gt;, destino final del corto trayecto y lugar de nacimiento de susodicho guía, Luis, padre de un buen amigo mío.

&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;No llovía apenas. Llegando casí a Cirión, detuvimos el coche junto a un pequeño bosque desde donde se tenía una panorámica amplia del valle que desciende desde Lorcio hacia&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt; La Venta, por los caseríos &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bárcena&lt;/span&gt; y La Roza y el precioso y cerrado bosque de ribera que surca el río. Allí, escondido junto al arroyo entre la espesa vegetació&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;n, hay un molino de agua que aún conserva bajo el destartalado techo la rueda de moler, y afuera un puente y la represa que servía para poner en movimiento todo aquello. A estas tierras que veíamos desde la atalaya, la diócesis de Santander, a la que aún hoy pertenecen los valles de Tudela y Angulo, las llama aún &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dábala&lt;/span&gt;, según el antiguo nombre del pueblo de Cirión y del convento que, asegura Luis con gran convencimiento, existe, si bien sólo en casi imperceptibles ruinas, junto a la iglesia de La Roza. Curioso nombre Dábala.&lt;/span&gt;

&lt;span class="fullpost"&gt;Enseguida empezaron las campas y las callejas a dejar el anonimato y el paisaje &lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;se comenzó a poblar de nombres: este bosque de ahí delante, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Espinedo&lt;/span&gt;; aquí abajo, el &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Cerro de la Cruz&lt;/span&gt;; esa zona al lado del camino, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hormaza&lt;/span&gt;; estas campas de aquí al lado, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Lindota&lt;/span&gt;; Ese tramo de al lado del río junto a la ladera, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Iruegas&lt;/span&gt;... mientras hablaba el paisaje por boca de Luis, nos respetaba el agua de momento, pero el viento hacía de las suyas y costaba apuntar la cantidad de nombres que iban acudiendo a la memoria.&lt;/span&gt;

&lt;span class="fullpost"&gt;Mirando el paisaje y comparándolo con los mapas y las fotos aéreas, hubo algo que me llamó la atención; en la falda del monte &lt;a href="http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/mendian-uso-mendian-otso.html"&gt;Otxati&lt;/a&gt;, que aquí en su lado burgalés se extiende hacia el sur llena de carrasca y encina, se veía una zona de campa abierta en medio del bosque. Era bastante extensa, y un poco más abajo, separada de ella por un soto, había otro prado más pequeño. Le pregunté a Luis como se llamaba aquello y&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt; me dijo: “Aquello? &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Sel&lt;/span&gt;, y la campa más pequeña de abajo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Sel Bajera&lt;/span&gt;”.

&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/sel3.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/200/sel1.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;
&lt;span class="fullpost"&gt;Me di cuenta entonces que estaba ante el mayor ejemplo vivo de lo que es un s&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;el (Luis lo dijo en femenino, aunque este topónimo suele ser masculino). Era una extensión de p&lt;/span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;rado para el ganado abierta en medio del bosque, conservada como tal, rodeada de árboles por todos lados excepto por la parte derecha. Dice Carlos Glaria en su libro sobre Muskiz (Historia y toponimia de un Concejo del Valle de Somorrostro) que las seles eran &lt;span style="font-style: italic;"&gt;corrales o majadas cerradas en espacios previamente ganados al bosque mediante la tala de árboles&lt;/span&gt;, y lo que yo tenía delante era la imagen que podría acompañar perfectamente esta definición.

El sel, como concepto físico, es algo muy unido a una cultura pastoril que se hunde en la noche de los tiempos y de la que nos quedan en Euskal Herria muchísimos restos en las montañas y aún en la memoria de las gentes. Al parecer, se trataba también de un espacio circular en su origen articulado en torno a una piedra central. La RAE da sel como palabra propia de Cantabria, Bizkaia y Asturias, y la define como lugar donde descansa el ganado, sin más matiz. El origen de esta palabra parece ser celta, en un posible &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sele/seldon&lt;/span&gt;, y los ejemplos toponímicos en las Encartaciones y Cantabria son innumerables, y a veces vienen escondidos bajo formas como Selaya, Sallortún y otras que a primera vista nos despistan. En el mismo Artziniega existe una zona a la que se llama &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Solviejo&lt;/span&gt;, y que más que al astro rey me da que se refiere a uno de estos corrales que nos están dando que escribir. En la Bizkaia vascófona se llama &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Korta&lt;/span&gt; a los seles: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Korta Nagusia &lt;/span&gt;al sel de verano, y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Korta Erdia&lt;/span&gt; al de invierno. De esta forma tenemos ejemplos muy claros en nuestra zona, como los topónimos &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Garagorta, Ametzkorta&lt;/span&gt; y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arantzagorta&lt;/span&gt; de Iratzagorria, en Gordexola, o &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Negorta &lt;/span&gt;en Zuhatza y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Algorta&lt;/span&gt; en Arespalditza, muy cerca de Artziniega. Esta palabra proviene del latín &lt;span style="font-style: italic;"&gt;cohors&lt;/span&gt; (propiedad cerrada), por lo que su etimología no reviste mayor problema.

Sin embargo, en otras zonas vascas el nombre para los seles nos aporta más misterio etimológico. Se les llama en Gipuzkoa y Navarra &lt;span style="font-style: italic;"&gt;saroe &lt;/span&gt;o &lt;span style="font-style: italic;"&gt;saroi&lt;/span&gt;, formas tal vez relacionadas con sare (red), lo que nos lleva a pensar que su significado original podría ser “redil”, y a que pudiera tener que ver con el sele celta, que a su vez dio el sel romance.

Con el viento enfriándome la cara, me sorprendí y medio sonreí de lo que pueden dar de si los corrales, majadas, cercados y redes para el ganado en la toponimia. Espejo de un mundo que se nos escapa entre los dedos.

Tras contemplar entre aquel sel encuadrado en un paisaje donde las nubes se acercaban desde el norte amezantes y sacar al a luz muchos otros nombres, se empezaron a mojar los papeles y nos tuvimos que refugiar en el coche. Volvimos sobre nuestros pasos a Lorcio, para bajar después hacia el propio caserío de La Roza, hoy abandonado. Dice Luis que su abuelo contaba que allí llegó a haber, en tiempo de sus propios abuelos (o sea, hace un porrón de años) seis casas habitadas. Cuesta creerlo envuelto en aquella tranquilidad un poco bucólica y triste que dan los pueblos abandonados, unos pueblos donde la huertas, los arroyos y las campas pronto dejarán de tener nombre. Todavía algunos se pueden salvar
&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112922985490707955?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112922985490707955/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112922985490707955&amp;isPopup=true' title='6 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112922985490707955'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112922985490707955'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/10/redes-cercados-y-lluvia.html' title='Redes, cercados y lluvia.'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112859829830249771</id><published>2005-10-06T13:22:00.000+02:00</published><updated>2005-10-06T15:19:16.383+02:00</updated><title type='text'>Artziniegako kale-izendegia</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gaurkoan blogaren betiko estilotik urrunduko naiz, apur bat, irakurleen baimenarekin.

&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Artziniegako euskara batzordea sortu zenetik hona, ezin dezaket esan arrakasta handiko ibilbidea egin dugunik, sortzea bera arrakasta txikitzat jo daitekeen arren, kontu askotarako basamortu kulturala den udal batez berbetan gabiltzala kontuan harturik. Beste gai askoren artean, herriko toponimiaren inguruan hausnarketa bat baino gehiago egin izan genuen bere garaian eta udalak ez zuen ardura handirik hartu. Azken aldian, arlo honetan aurrera egin gurean edo, kale-izendegia hartu dugu aztergai batzordetik kanpo Albertok (Aiarako euskara teknikaria) eta biok, Mikel Gorrotxategiren laguntza ezinbestekoaz, helburu oso argi batekin: izendegia normalizatzea, zuzentzea eta euskarazko bertsio egokia eman.&lt;/span&gt;

&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Gaur egun kaleen izen ofiziala gaztelaniazkoa baino ez da, 20 urtetik hona nahiko zabal ibili diren arren euskarazko bertsioak (Goiko Plaza, Jauregia, Artea...). Argi dago elebiduna izan behar duela (hizkuntza ofizial bi dauden neurrian), baina elebidunaz gain, &lt;/span&gt;&lt;strong style="font-family: verdana;"&gt;zuzena&lt;/strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; izan behar du, eta Artziniegan kale eta auzo batzuei modu ez-ofizialean zein ofizialean jarri zaien izen euskalduna batzuetan ez da oso zuzena izan, irizpide barik egin delako. Hala nola, 2000, urtean "plan partzialean" izendatu ziren kaleak.&lt;/span&gt;

&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Honetarako, Euskaltzaindiak txosten bat egin eta udalaren esku utziko du, izendegiaren kale bakoitzerako proposamen bat eginez. Txosten horretan "polemikoak" gerta daitezkeen aldaketa batzuk proposatzen dira, baina dokumentazioa eta zientzia gure alde dugula, beti ere. Ikus ditzagun adibiderik deigarrienak:&lt;/span&gt;

&lt;/span&gt; &lt;ul  style="font-family:verdana;"&gt;   &lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Alde zaharreko kaleen izenak: Erdaraz, &lt;em&gt;Abajo, En Medio &lt;/em&gt;eta &lt;em&gt;Arriba &lt;/em&gt;izenez ezgutzen ditugun kaleak euskaraz &lt;em&gt;Goiko Kalea, Erdiko Kalea &lt;/em&gt;eta &lt;em&gt;Beheko Kalea&lt;/em&gt; dira plaketan, eta hala esaten diegu euskaraz herrian, nahiko onartu dugu izendapen hori. Ez dut esango izen okerra denik, baina bada euskaraz Erdi Aroko egitura hau duten kaleak izendatzeko modu jator-jatorra: &lt;strong&gt;Barrenkale, Artekale &lt;/strong&gt;eta&lt;strong&gt; Goienkale &lt;/strong&gt;(adibideak ugariak dira Bizkaian eta Araban). Euskaltziandiak hauexek proposatuko ditu, baina badakit beharbada udalak eta auzokoek onartzea ez dena erraza izango. Ikusiko dugu.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;
&lt;/span&gt; &lt;div  style="text-align: center;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;img src="http://akerberri.webgune.net/images/auzoak/erdiko.jpg" /&gt;
&lt;em&gt;&lt;strong&gt;Artekale?&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;
&lt;/span&gt;&lt;/div&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;
&lt;/span&gt; &lt;ul  style="font-family:verdana;"&gt;   &lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;Puerta de la Villaren kasurako, alde batetik euskarazko izena proposatuko da (&lt;strong&gt;Hiriko Atea&lt;/strong&gt;), eta bestetik "calle" edo "kalea"-rik ez agertzea ere iradokiko da&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;
&lt;/span&gt; &lt;ul  style="font-family:verdana;"&gt;   &lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;El Soto izeneko kale bat dago, eta hantxe dagoen toponimo batetik hartzen du izena. Dokumentazioan arakatuz gero, toponimo honen euskarazko bertsioa izan daitekeenarekin egiten dugu topo: &lt;strong&gt;Zaldua&lt;/strong&gt;. Leku izen hay Lopez de Gereñuk ahoz jaso zuen, eta honetaz gain dokumentu zaharretan agertzen da. Beraz, Euskaltzaindiaren proposamena &lt;strong&gt;Zaldua/El Soto&lt;/strong&gt; forma izango da.
&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt; &lt;ul  style="font-family:verdana;"&gt;   &lt;li&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;San Antonio auzoaren kasuan proposatuko dena ere polemikoa izan daiteke, izan ere, izen hori XIX. mendean eraiki zen Paduako San Antonioren ohorezko ermitatik datorkio, eta lehengo izena &lt;strong&gt;Barratxi&lt;/strong&gt; zen (gaur egun leku eta zubi baten izena da hau). Euskaltzaindiak soilik euskarazko izen zaharra ofizializatzea gomendatuko du.&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt; &lt;span style="font-size:85%;"&gt;
&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Badira, noski, gomendio eta proposamen gehiago txostenean, baina susmoa dut kasu gehienetan ez dutela arazo handirik emango, hori uste dut, behintzat. Beste kontu bat da gai honi heltzeko borondaterik dagoen, edo, betiko moduan, traba baino ez den gertatzen.&lt;/span&gt;

&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Azken batean, zoro batzuoi izan ezik, nori interesatzen zaio toponimiarekin ganoraz jokatzea?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;
&lt;span style="font-size:100%;"&gt;
Testu hau duela hamaika hilabete idatzi nuen (eta 11 hori literala da, ez esaldi egina). Kontua orduan zegoen horretan dago, gutxi gora behera. Egin zen handik hilabete batzuetara proposamenaren aurkezpena, jendea hurbildu zen, atera ziren zalantza eta galdera batzuk, baina kontua geldirik dago, erabat.

Proposamenaren dokumentua deskargatzeko egizu klik &lt;a href="http://akerberri.webgune.net/doc/callejero-artzi.doc"&gt;hemen&lt;/a&gt;
&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112859829830249771?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112859829830249771/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112859829830249771&amp;isPopup=true' title='10 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112859829830249771'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112859829830249771'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/10/artziniegako-kale-izendegia.html' title='Artziniegako kale-izendegia'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112785194304531488</id><published>2005-09-27T22:10:00.000+02:00</published><updated>2005-09-29T14:31:04.686+02:00</updated><title type='text'>Junto al río</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;
Hace pocos días, mientras íbamos caminando hacia Sojoguti, decía que estas tardes del otoño temprano son las mejores para disfrutar del &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/barcena.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/200/barcena.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;aire, del paseo, de la tranquilidad o del deporte, y de ese verdor de la hierba que contrasta con un tono parduzco que cada día que pasa se hace más patente en los sotos, en los bosques o en los frutales. Se olvidan los sofocos del verano y el respirar resulta más limpio, más sano. Un privilegio de tardes, vamos. Hoy, como sigue la tónica de otoño apacible, daremos otro paseo no muy largo y nos iremos siguiendo el camino de hace pocos días hasta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Bárcena&lt;/span&gt;. Es este el nombre de una de las vegas que existen en Artziniega -villa que, como veremos, disfruta de amplias zonas de ribera-, situada hacia el suroeste, camino de Sojoguti y bajo la colina sobre la que se asienta el casco urbano.

&lt;span class="fullpost"&gt;Por su situación, la zona de La Bárcena ha sido en las últimas décadas el lugar de Artziniega donde se han ido construyendo zonas de ocio y servicios: aquí se encuentran la escuela pública, el polideportivo, el campo de futbol (hoy convertido de nuevo en zona de pasto por temporadas o zarzal de medio metro), las piscinas municipales y un “precioso” deposito de repsol. Lejos quedán ya los días en que era una extensión amplia donde unicamente había pastos, chopos y una chabola de piedra en el mismo medio del paraje.

Como hemos dicho, se encuentra junto al río, y se trata además de un topónimo que aunque hoy en día nos parezca oscuro y no nos diga gran cosa, antaño fue una palabra de uso corriente en castellano para denominar a las vegas o zonas junto al río. Se trata de un topónimo, digamos, cantábrico, que se extiende precisamente desde las Encartaciones (y, como vemos, la zona occidental de Aiara y Araba) hasta Galicia. Nos encontramos Bárcenas en Cantabria, en Asturies, en El Bierzo, en Galicia y el norte de Castilla. Sin embargo, no se trata de un topónimo de raiz latina, sino que nos encontramos ante un sustrato prerromano, uno de esos restos que han perdurado en la península ibérica en zonas donde se impuso el latín desde tiempos tempranos. En Bárcena podemos adivinar una raiz prerromana &lt;span style="font-style: italic;"&gt;ur&lt;/span&gt; que aparece bajo la forma &lt;span style="font-style: italic;"&gt;uar/bar&lt;/span&gt; Ibarra ("vega" o incluso "valle" en euskera), Barrago o nuestra Bárcena. Se trata pues de un elemento que podría común entre el euskera y las lenguas prerromanas que se hablaban en el norte de la península (asunto que hoy sigue siendo todo un misterio).

Además, se da la curiosidad, como bien nos muestra el investigador &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Carlos Glaría &lt;/span&gt;en sus valiosos trabajos sobre la toponimía de la zona encartada, las formas Bárcena e &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ibarra&lt;/span&gt; son complemetarias; donde empieza una acaba otra, y viceversa. En las zonas euskaldunes sólo existe Ibarra (hay diría que millones de Ibarras en Euskal Herria), y en las zonas romanizadas tempranamente solo existe Bárcena. La frontera entre ambas está según Glaría en una línea que vendría marcada por la antigua calzada romana &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pisoraca-Flaviobriga&lt;/span&gt;, y que divide con cierta precisión (digo &lt;span style="font-style: italic;"&gt;cierta&lt;/span&gt;, quede claro) las zonas lingüísticas de la Encartaciones. Pero claro, las fronteras en estos asuntos son lo que son y Artziniega está metida de pleno en ella, en una frontera lingüística que desde la alta edad media durante siglos anduvo fluctuando por estas tierras. Así pues nos encontramos con que pese a que hoy nos aparece Bárcena, en las ordenanzas de la villa del año 1615 se nos menciona, junto a otros nombres vascos ya olvidados como &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Garai, Zaldua o Bitiola&lt;/span&gt; y algunos romances (&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;El Salcinal, La Serna&lt;/span&gt;), el término de Ybarra. Deduzco, sin miedo a equivocarme, que Ybarra se encontraba junto al río. Aparte de esto, tenemos en Artziniega otros topónimos de origen euskadun que llevan este elemento bar o ibar y que además están junto al río y son de hecho, vegas. Por ejemplo, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Barretaguren&lt;/span&gt;, nombre que aparece ya en 1495 y que hoy en día tiene plena vitalidad; o el topónimo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Barratxi&lt;/span&gt;, también vivo y que aunque hoy hace referencia unicamente a un paraje junto al río cerca de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Venta&lt;/span&gt; y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Gordéliz&lt;/span&gt; y al puente más antiguo de Artziniega que está más allá de la ermita y el barrio de San Antonio, antaño parece que designaba al este último barrio mencionado. Ejemplos de esta sustitución del nombre orginal por uno más devoto también tenemos a puñados por estas tierras. Tal vez la forma Bárcena sustituyó a la previa Ibarra cuando la primera aún era usual en castellano y esta lengua se introdujo entre los habitantes de la villa. Tal vez. Los datos toponímicos y documentales sobre el panoráma lingüístico de Artziniega entre los siglos XV y XVIII son a veces chocantes, ya que nos encontramos desde topónimos romances junto a otros euskaldunes desde antiguo como co testimonios como el de las Juntas Generales de 1682.

Resumiendo, que tenemos Bárcenas, tenemos Ybarras, Barratxis, Barretagurenes... todo un panorama para descubrir palabras y describir unos lugares que bajo este sol de otoño que ya se esconde se nos muestran luminosos, frescos y llenos de vida. Merece la pena el paseo.&lt;/span&gt;
&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112785194304531488?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112785194304531488/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112785194304531488&amp;isPopup=true' title='5 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112785194304531488'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112785194304531488'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/junto-al-ro.html' title='Junto al río'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112721832668540988</id><published>2005-09-20T21:06:00.000+02:00</published><updated>2005-09-25T21:25:42.950+02:00</updated><title type='text'>Oraingoan, gutia nagusi</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Gaurko ibilaldian Artziniegatik atera eta beste herri batera joango gara, lasai-lasai, erdigunetik &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;La Barcena&lt;/span&gt;ra d&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/sojoguti1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/320/sojoguti1.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;oan bidetik. Lehen landa zabala eta gaur egun kiroldegia eta futbol-zelaia den erreka ondoko parajera helduta, errepidearen beste aldean egurrezko seinale batek “Soxoguti/Sojoguti” esaten digu. Haraxe joango gara, gonbidapena pozik onartuta.
&lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;
&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;    &lt;/div&gt; &lt;span class="fullpost"&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;“Soxoguti beste herri bat? Zelan ba? Hori izatekotan auzoa da” esan dezake baten batek. Lau baserri eta kito. Baina ez, herria da, bere auzoak eta bere berezitasunak eta guzti. Izan ere, gaur egun Artziniegak dituen mugak ez dira aspaldi-aspaldiko kontua. Bidea hartzen dugun bitartean egin dezagun historia apur bat: 1841. urtean Artziniegak izugarri handitu zuen bere menpeko jurisdikzioa, puztu egin zen ordura arte Aiarako Lurrari zegozkion herri batzuk bereganatuz. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mendieta&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Santa Koloma&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Soxoguti&lt;/span&gt; eta jadanik berbagai izan dugun &lt;a style="font-weight: bold;" href="http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/un-pueblo-que-no-se-quem.html"&gt;Retes de Tudela&lt;/a&gt; -azken honek Aiara eta Menarekin izan dituen harremanak argi ez dauden arren.- Artziniegako udaleren menpera pasatu ziren. Hori bai, berezkoa zuten Aiarako Foruari eutsi egin zioten eta gaur egun ere indarrean dirau, Aiara eta Okondon bezalaxe. Artziniegan, 1272. urtean hiri-gutuna jaso zuenetik Bizkaiko Forua da indarrean, nahiz eta 1371etik 1817ra Aiarako Jaurerriaren menpe egon. Herriok bazuten Erdi Arotik Artziniegako Hiriarekin hartu eman zuzena &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ordunteko Batzarra&lt;/span&gt;ren bitartez. Batzar hau Arteko Santutegiaren ondoko leku batean biltzen zen (gaur egun oroigarri bat dago bertan) eta larre, baso eta abarren ustiapenerako kontuez arduratzen zen, batez ere. Badira gisa honetako batzarrak Euskal Herrian, Urduñako &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ruzabalekoa&lt;/span&gt; kasurako. &lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText"&gt;Soxoguti, beraz, urte horretan egin zen artziniegar. Ez da horrenbeste denbora igaro. Soxotik jaisten den &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Udaiaga&lt;/span&gt; errekastoaren ertzetik goaz La Barcenatik hara, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pozo Negro&lt;/span&gt; izeneko lekua bisitatuz (doinu iluneko izena, inondik ere) eta Soxogutiko errota ezkerretan utzita. Errota hau martxan ibili zen XX. mendera arte, eta duela urte batzuk gazte batzuek konponketa lanak egin zituzten&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/camara11.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/320/camara1.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;, ondare polit hau kontserbatzeko. Ondo geratu da. Inguru bukolikoa da, haltz, askar eta leizarrek edertzen dutena, &lt;a style="font-weight: bold;" href="http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/mendian-uso-mendian-otso.html"&gt;Otsati&lt;/a&gt; mendiko hariztien oinetan. Berehala Soxogutiko lehen etxea ikusten dugu, baserri handi bat, eta errekaren beste aldean, zubia zeharkatuz beste batzuk kamino ondoan, eta goiko aldean &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Cámara&lt;/span&gt; auzoko dorrea, baita &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Barruelo&lt;/span&gt; auzoa ere. Herri osoa ikus daiteke, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Zaballa&lt;/span&gt; mendiaren mendebaldeko magalean gora eginez, baso itxi batekin topo egin arte. Horixe da Soxoguti. Izenak zer esaten digu, zer izkutatzen du? Entzundakoan konturatzen gara toponimo honek bailaran gora dagoen Soxo herriarekin baduela zerikusirik, alde batetik Soxo dago eta bestetik -guti “arraro” hori. Soxori buruz zeozer argitzea tokatzen zaigu, beraz. Egingo dugu joan-etorri arin bat, eta aprobetxatuko dugu oraindik bisitatu barik daukagun Berrones auzoa bisitatzeko. Soxoko Elizan geratuko gara, Orbilla auzoan, bertako ikuspegi zabala aprobetxatzeko.&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;Soxo herriak jarraitzen du Aiarako udalerriko hogeita lau herrietako bat izaten&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/soxo.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/320/soxo.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;. Mendebaldekoena da, Burgoseko mugan bertan dago. Inguru ezin ederrago batean zabaltzen da, Zaballa mendiaren hegoaldeko magalean dagoen&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; Sobrevilla&lt;/span&gt; auzotik eta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;El Valle&lt;/span&gt; eta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ubiarte&lt;/span&gt;tik harago, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Urruela&lt;/span&gt;raino, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Vallobera&lt;/span&gt; eta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Angulo&lt;/span&gt;ko mendaterantz. Soxok toponimia aberatsa dauka, gehiena erromantzea eta itxura zaharrekoa, nahiz eta euskal toponimoak ere arraroak ez izan. Sojo, Soxo, Zollo (duela urte batzuk modan jarri zen bezala)... zer esan nahi ote du? Ikusi dezagun: &lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;IX. mendean, &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;San Felices de Ocako monastegiari egindako donazioaren dokumentu batean agertzen zaigu lehengoz Soxoren izena, beste batzuekin batera "&lt;i&gt;...Id est Angulo, et Salvata et Eversa et &lt;span style=""&gt;Lixarzo&lt;/span&gt; et Urzanico et Pando et Fluiso et Erbice &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Desolio&lt;/span&gt;".&lt;/i&gt; XII. mendean &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Solio&lt;/span&gt; agertzen da, eta XII. mende horretan bertan ere, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sollo&lt;/span&gt;. Hipotesi guztien arabera, izen honen jatorrizko forma dokumentatzen den formarik zaharrena da, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Desolio&lt;/span&gt;, beharbada latinezko “desolo” aditzarekin zerikusia duena, “&lt;span style="font-style: italic;"&gt;basamortu&lt;/span&gt;” “edo “&lt;span style="font-style: italic;"&gt;abandonatu&lt;/span&gt;” esangurarekin. Forma zahar hori Nafarroako &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Desojo&lt;/span&gt; herrian gorde egin dela ematen du. Gure Soxon, itxura guztien arabera, hasierako “de” horren galera transkripzio akats baten ondorio baino ez da, eskribauren batek leku-preposizio batekin nahastu zuelako, eta “Desolio” jartzen zuen tokian berak “De Solio” interpretatu zuen. Geroztik, izenaren eboluzioak “de” hori kontuan hartu barik jarraitu zuen: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Desolio&gt;Solio&gt;Sollo&gt;Soxo&lt;/span&gt; bidea eginez, gaur egungo So&lt;b style=""&gt;j&lt;/b&gt;ora heldu arte. XVII. mendera arte Soxo grafia erabiltzen zen. &lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;Horixe da, beraz, Soxo izenaren jatorriaz egin daitekeen hipotesik sinesgarriena.&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;Zeharkatu dugu ostera ere Artziniega eta Aiararen arteko muga Soxogutira itzultzeko. Izen hau ez da agertzen dokumentazio hain zaharrean. Antza, lehenik Soxo zegoen, eta ondoren Soxoguti. Soxoren kasuan bezalaxe, XVII mendera arte Soxoguti forma agertzen da, eta geroztik Sojoguti nagusitzen da gaztelaniaren eboluzioarekin bat eginez. Gutxi gora behera izenaren lehen osagaia argituta geratu da, eta -guti berezi hori baino ez zaigu falta misterioarekin amaitzeko. Ez zaio buelta larregirik eman behar, nire ustez &lt;a style="font-weight: bold;" href="http://www.argia.com/mendea/pertso/96irigoi.htm"&gt;Alfontso Irigoienen&lt;/a&gt; ustea onartu behar da, bere horretan: “&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;guti&lt;/span&gt;” horrek euskaraz esangura zehatza du, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;gutxi&lt;/span&gt; edo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;txiki&lt;/span&gt; (Guti “gutxi” izenlagunaren bustidura bako forma zaharra –egun ekialdeko forma eta zuzena euskara batuan- baino). Sarritan agertzen da “guti/gutxi/gitxi” herrien izenen alboan, beste herri nagusiago batetik ezberdintzearren, hala nola Arabako Lautadako “Miñao Gutxia” eta “Miñao Nagusia”. Nabarmentzekoa da bustidura bako forma agertzea, honek garai zaharretan sortutako toponimoa dela erakusten baitu, izan duen eboluzio modernoa gertatu baino lehenagokoa.&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;"&gt;Labur esanda, Soxoguti Soxo txiki bat dugu, goiko aldekoa baino xumeagoa, nonbait, izena ipini ziotenen ustetan, baina bere gutitasunean, guretzat, nagusi.&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;"&gt;Iarritutarren etxeari bisitatxo bat egin eta bagoaz atzera Artziniegara, hurrengo osteratxoa kale estuen gerizpean planeatzera.
&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;"&gt;
&lt;/p&gt;  &lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;/div&gt;
&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112721832668540988?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112721832668540988/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112721832668540988&amp;isPopup=true' title='8 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112721832668540988'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112721832668540988'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/oraingoan-gutia-nagusi.html' title='Oraingoan, gutia nagusi'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112681491431121785</id><published>2005-09-15T21:56:00.000+02:00</published><updated>2005-09-25T17:46:25.670+02:00</updated><title type='text'>Un pueblo que no se quemó</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;Desde lo profundo del valle, en ese punto donde se dividen (o se unen, según se mire) los caminos que se adentran en tierras castellanas, uno hacia Mena y otro hacia la Meseta, surcando la Merindad de Tudela, se atisba encaramada a la ladera sur del monte &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Peñalba&lt;/span&gt; una&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/retes_eliza.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/200/retes_eliza.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt; pequeña iglesia. Parece aislada en aquel altozano, y nada hace pensar que detrás, oculta de nuestra vista, se encuentra una pequeña joya urbana medieval llamada Retes de Tudela. Allí nos dirigiremos, por el camino de la derecha, el que asciende por &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Angostina&lt;/span&gt; y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Montiano&lt;/span&gt; hacia el alto de Ro. Girando al de pocos metros de nuevo a la derecha, dejamos atrás rapidamente las umbrías, los fresnos y los arces del valle y llegamos al pueblo de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Gordeliz&lt;/span&gt;. Siguiendo por el empinado camino, en poco tiempo nos encontramos a la par de esa iglesia que antes habíamos contemplado en las alturas.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;  &lt;span class="fullpost"&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;
Retes de Tudela, que en los últimos años está recuperando su esplendor gracias al interés institucional y vecinal, es verdaderamente una grata sorpresa. Su conjunto arquitectónico es de una gran riqueza y la conservación de la estructura original ha resultado prácticamente total. El lugar donde se asienta no desmerece en absoluto, y desde su posición privilegiada se domina toda la Merindad y las sierras de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Carbonilla&lt;/span&gt; y &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Salbada&lt;/span&gt;. Un marco incomparable, como se suele decir.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;Aunque actualmente pertenece al municipio de Artziniega, parece ser (los datos son contradictorios) que hasta la última división provincial llevada a cabo por Antonio Burgos en el siglo XIX perteneció a Mena, al contrario que las tierras de Cirión (antiguo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dábala&lt;/span&gt;), que sufrieron el proceso contrario. Siendo estas tierras de frontera y de plenos “ilsos” lingüísticos, este hecho tiene su importancia, ya que nos ayuda a entender mejor la absoluta predominancia de las toponimia romance en Retes de Tudela, así como la probable existencia de nombres de lugar vascos en Cirión. Así pues, encontramos en Retes topónimos de bella hechura castellana antigua como &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Trasquintana&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Valtrallera&lt;/span&gt;, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Cuesta del Torco&lt;/span&gt; o &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Villasús&lt;/span&gt; (antiguo barrio abandonado). De todas maneras, tampoco se pueden determinar con claridad los límites pasados de la lengua vasca en esta zona, y da la impresión de que estuvieron sometidos a fluctuaciones, movimientos poblacionales y pertenencias eclesiásticas enrevesadas. Esto es harina de otro costal, así que dejémoslo de momento.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;         &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;De todas maneras, quizá sea el propio nombre “Retes”, presente también en el vecino valle de Llanteno, lo más enigmático de la toponimia de esta zona. Ya han quedado atrás aquellos paneles de señalización que se empeñaban en denominar a este pueblo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Erreta Tutera&lt;/span&gt;, suponiendo un origen en la palabra vasca “erreta” (quemado). A la vista del incendio que amenazó Retes y quemó la mayor parte del monte Peñalba en 1991 esta hipótesis tendría su sentido, pero eso fue hace demasiado poco, y la historia y la documentación se encargan de echar por tierra semejante posibilidad.
&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/retes1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/320/retes1.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a name='more'&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;El nombre de Retes aparece documentado por primera vez en el siglo XIV con la forma &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Erretes&lt;/span&gt;. Posteriormente aparece a forma actual, “Retes” unas veces simplemente &lt;span style="font-style: italic;"&gt;de Tudela&lt;/span&gt; y otras, dándole un poco más de vueltas &lt;span style="font-style: italic;"&gt;de junto a Tudela&lt;/span&gt;. Este segundo elemento del topónimo, el nombre de la Merindad, proviene del latín Tutelae (protección o defensa). Lo mismo nos da a la hora de aclarar el topónimo principal. Como he dicho, Retes se trata de un topónimo de origen bastante oscuro, pero aún así, se me antojan que las únicas posibilidades realmente plausibles son las dos siguientes:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;ul style="margin-top: 0cm;" type="disc"&gt; &lt;li class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;Podría tener origen en la existencia en la localidad de herradores de ganado, gremio al parecer muy presente en épocas antiguas. Así, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Erretes&lt;/span&gt; sería en realidad &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Herretes&lt;/span&gt;. La pérdida posterior de la vocal inicial se explicaría por la tendencia local a eliminarla con bastante frecuencia.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt;     &lt;ul style="margin-top: 0cm;" type="disc"&gt; &lt;li class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;La otra posibilidad es que se trate de un patronímico, es decir, de un topónimo que hace referencia a una persona. En este caso, en el origen del topónimo estaría el nombre latino “Retius” y su significado no sería sino "&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;propiedad o dominio de Retius”&lt;/span&gt;. Esta hipótesis nos acercaría a otros patronímicos como el &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Retana&lt;/span&gt; alavés o el &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Rétola&lt;/span&gt; de Zalla.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/li&gt; &lt;/ul&gt;       &lt;p class="MsoNormal" style="margin-left: 35.4pt; text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;La forma “Erretes” se explicaría desde un previo “&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Erretiz&lt;/span&gt;” de génesis vasca (debido a la conocida reticencia del euskara a aceptar palabras comenzadas por erre) y la evolución constatada del sufijo &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;–iz&lt;/span&gt; hacia –es que se da en las zonas romances. Para ilustrar esta hipótesis tenemos el ejemplo de “Musques”, que aparece en la documentación más antigua como “Musquis” y hasta el siglo XVIII -en incluso XIX- como “Musquiz” o “Muzquiz”. A este sufijo –iz la mayoría de los lingüistas le atribuyen un origen prerromano, aunque no se puede descartar que se originara a partir de un genitivo que tomó el euskara con valor posesivo. Los ejemplos de este patronímico en Bizkaia son innumerables: &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Albiz, Laukariz, Gami(n)iz, Lemo(n)iz, Nabarniz, Mandaluniz, Mimetiz&lt;/span&gt;… Gracias a un activo colaborador de este espacio de corta vida aún, he sabido de la existencia de un caserío “Erretiz” en Nabarniz, y que sería parejo a nuestro Retes.&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;   &lt;p class="MsoNormal" style="margin-left: 35.4pt; text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;Como he dicho, el paso de –iz a –es es común en una zona prontamente romanizada como ésta. Ahí tenemos nombres como &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Otañes, Muñatones, Güeñes&lt;/span&gt; o &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Galdames&lt;/span&gt;. En las zonas cercanas donde la lengua vasca perduró durante más tiempo se ha conservado la forma original (Berbikiz, Mimetiz, Albiz).&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;       &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"  style="font-size:100%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;Tanto estas dos posibilidades como otras apuntadas se han de coger con pinzas, puesto que se trata de una cuestión complicada. Sin embargo, a mí personalmente se me antoja que la que le atribuye un origen patronímico es la que más visos podría tener de ser correcta, tanto por los ejemplos dados como por el hecho, que cada se me hace más claro, de que existen en nuestro entorno más topónimos de origen patronímico latino de los que pueda parecer a primera vista.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Como he dicho antes, una pequeña y desconocida joya, un pueblo insospechado de nombre insondable y apasionante.&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112681491431121785?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112681491431121785/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112681491431121785&amp;isPopup=true' title='23 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112681491431121785'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112681491431121785'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/un-pueblo-que-no-se-quem.html' title='Un pueblo que no se quemó'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>23</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112661414174515215</id><published>2005-09-12T23:09:00.000+02:00</published><updated>2005-09-27T22:23:10.306+02:00</updated><title type='text'>Zabal(l)a estutuz</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Toponimoaren atzean beti dago leku bat, toponimoari izana ematen dion zerbait. Horixe da jendeak, geuk guztiok, ikusten duguna. Horregatik, gaurkoan, beste toponimo bat azaltzea aitzakia hartuta, leku horietako bati omenaldi txiki bat egin gura diot.
&lt;/div&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"  style="font-size:100%;"&gt;
&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;
&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/vista2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/200/vista2.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;
&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Esan bezala, toponimoaren atzean &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;errealitate geografiko &lt;/span&gt;bat dago, zerbait ukigarria. Toponimoak errealitate hori deskribatu egiten du; batzuetan, gaitza egiten da toponimoa eta deskribatzen duen errealitate horren arteko loturarik antzematea (galdutako hitz bat duelako, galdutako hizkuntza batean sortu zelako, deskibratzen duena desagertu delako...). Hamaika dira horren modukoak, eta horien jatorria ikertzean datza askotan toponimia ikerketen gatza eta piperra. Beste batzuetan, ostera, izena eta izanaren arteko hartuemana agerikoa da, eta toponimoa oso deskriptiboa egiten zaigu.
&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Gaur dakardana bigarren mota horretakoa da: deskriptiboa, argia eta, gainera, erabilia. Artziniegan duela mende batzuk galdu zen euskara (hau ere gai mamitsua da eta momentuz, ez naiz ausartuko data zehatzak ematera), baina badira gaur egun ahoz aho erabiltzen diren euskal toponimoak, eta gurea horietako bat da. Izan ere, jende gehienak &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Aretxa&lt;/span&gt; izeneko parajea, Arteko Santutegia eta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Mendieta&lt;/span&gt; herriko lurren artean dagoen landa eremuaz (&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/vista2.jpg"&gt;argazkian&lt;/a&gt; herrigunea baino lehen ikusten dena) hitz egitean "Zaballa" izena erabiltzen du. "Zaballa" hau ez da besterik euskarazko "zabala" berbaren aldaera baino, hau da, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;erromantzez&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; "ancho, amplio". Eta izan bada leku oso zabala, zelaia eta hiria baino apur bat altuxeagoa. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;l&gt;ll&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; bihurtzea nahiko ohikoa gertatzen da Euskal Herriko mendebaldeko toponimoetan (Galarraga&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Gallarraga, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Ulibarri&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&gt;Ullibarri).&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; Toponimo honen beste adibide batzuk Orozkon edota Urduñan dauzkagu, eta Zallan esaterako "Zaballaga" izena agertzen zaigu.*
&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Hain zuzen leku zabal horri egin gura diot omenaldi xume bat, zeren nik eta beste askok landak, zuhaixak eta kolore berdea ikusten dugun horretan, beste begi batzuek oso gauza ezberdinak ikusten dituzte: zementua, kaleak eta adreiluak. Zehatzago esateko, &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hirurehun adosatu&lt;/span&gt; inguru eta &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;hamalau rotonda&lt;/span&gt;.
&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Zaballak zabal(l)a izaten jarraituko du, baina ez egin zalantzarik orain arte baino estuagoa izango dela. Lekua suntsituko dute, tamalez, baina izena ez digute lapurtuko.
&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;* "Zalla" izena ere badirudi antzinako "Zaballa" baten laburdura baino ez dela.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;
&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112661414174515215?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112661414174515215/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112661414174515215&amp;isPopup=true' title='7 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112661414174515215'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112661414174515215'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/zaballa-estutuz.html' title='Zabal(l)a estutuz'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112609353816939621</id><published>2005-09-07T22:36:00.000+02:00</published><updated>2005-09-13T15:36:06.530+02:00</updated><title type='text'>Mendian uso, mendian otso</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/1600/otsati.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7031/477/320/otsati.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-family: times new roman;font-family:trebuchet ms;" &gt;Artziniegako alde zaharretik, hiritik hegomendebaldera begiratuz gero, zuhaitzez betetako gailur biribil bat ikusten da. Tira, gailurra ere ez da, zeren, egia esan, gaitza egiten da muino leun horren gainean punturik altuena zein den igartzea. Magaletan, bai eta tontorrean bertan ere, baso trinko bat dago, haritz txikiez josia Soxogutiraino eta Barratxiraino, hango erreketako ertzak laztantzen duena. Beste aldean, ostera, landa zabalak daude, gogo handirik barik Cirioneko lurretan beherantz eginez, harik eta La Rozako erreka topatzen duten arte. Alderdi hori jadanik Burgos da, izan ere, Artziniega mugan bizi den herria bada, Otsati mendia muga bera da, muga adminsitratiboa behinik-behin.&lt;/span&gt;

&lt;span style="font-family: times new roman;font-family:trebuchet ms;" &gt;Hasi dira toponimoak dantzan, baina gatozen gaurko protagonistarengana.&lt;/span&gt;

&lt;span style="font-family: times new roman;font-family:trebuchet ms;" &gt;Otxati. Huraxe da gaurko izena, horrela ahozkatuta (mapa batzuetan "Uchati" forma ere ikusten da). 1495. urtean agertzen da lehenengoz dokumetaturik, "Ochati" idatzita. Oso toponimo ezaguna da Artziniegan, eta herriko elkarte batek ere halaxe deitzen da. Jendeak "otsoekin" lotu izan du betidanik izen honen esangura, "otso asko dagoen lekua" adierazten duela pentsatuz. Otsoen kontua, tira, ezin da baztertu inolaz ere, baina -ti atzizkiaren kontuan argi utzi behar da ezinezkoa dela animalia izen bati itsatsita agertzea. Zein da beraz bere jatorria, nondik ote dator? Hona hemen aukerak:&lt;/span&gt;

&lt;ul style="font-family: times new roman;"&gt;    &lt;li&gt;F. Barrenengoak usoei egozten die izen honen "errua". Bere "Onomástica de la Tierra de Ayala" lan zabalean dio "Utxati" edo "Otxati" ez dela besterik antzinako "Usatxi" baten ondorengoa baino, hau da, "usoen (h)atxa", "peña de las palomas". Gisa honetako toponimoak badira Euskal Herrian, esate baterako Pipaonen bada "Usatxi" izeneko toponimoa (izen hori dauka gainera hango etnografia elkarteak). Dena den, balizko forma hori ez dago dokumentaturik, eta bokalen metatesia nahiko arraroa suertatzen da, eboluzio arroa da. Nik baztertu egingo nuke aukera hau.
&lt;/li&gt;
&lt;li&gt;Beti ere animaliak tartean direla eta otsoen kontuari berriz helduta, beste aukera bat dugu esku artean: "Otsati" forma jatorrizko "Otsate" baten ("Otsoen atea") eboluzioa izatea, hau da, azken bokalaren itxiera. Toponimo hori badago beste leku batzuetan, esate baterako Trebiñon badago izen horretako &lt;a href="http://sapiens.ya.com/ochate/"&gt;herrixka misteriotsu bat&lt;/a&gt;, non gauetan mamuak eta izpirituak agertzen diren. Gurean, nik dakidala, ez da horrelakorik jazotzen. Azken bokalaren itxiera fenomeno arrunta da, azken batean e eta i antzekoak direlako. Horren adibideak badira gure inguruan,Menagaraiko "Arrate&gt;Arrati" kasu. &lt;/li&gt; &lt;/ul&gt; &lt;ul style="font-family: times new roman;"&gt;   &lt;li&gt;Azkenik, Internet sare magiko honen foro batean, solaskide argi batek &lt;a href="http://www.celtiberia.net/verrespuesta.asp?idp=3888"&gt;beste aukera bat&lt;/a&gt; proposatu zuen, hau ere otsoekin zerikusia duena: *Otsategi baten eboluzioa izatea, erderazko "loberaren" parekoa. Eraldaketa horren adibideak badira Artziniegatik hur: Uskati (Uskategi, Amurrion) edota Urdani (Urdanegi, Gordexola)&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;span style="font-family: times new roman;font-family:trebuchet ms;" &gt; Hauetatik zuzena zein den esatera ausartzea beste kontu bat da, hipotesiak baino ez direlako, dokumentuetan (gaur arte) eta jendearen ahoan agertzen ez direnak. Izkutuan dago momentuz konponbidea, mendiaren beraren gailurra bezalaxe. Saiatu egin beharra dago gaina zapaltzeko.&lt;/span&gt;
&lt;ul&gt;
&lt;/ul&gt;  &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112609353816939621?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112609353816939621/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112609353816939621&amp;isPopup=true' title='7 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112609353816939621'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112609353816939621'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/mendian-uso-mendian-otso.html' title='Mendian uso, mendian otso'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-14686060.post-112608304031256280</id><published>2005-09-06T18:45:00.000+02:00</published><updated>2005-09-13T16:25:02.036+02:00</updated><title type='text'>Aurkeztearren</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Mapak eta mapetan agertzen ziren izenak betidanik gustatu izan zaizkit. Txikitan, gazteagotan, orduak ematen nituen atlasei begira eta Euskal Herriko mapak, Piriniotakoak edo Picos de Europakoak arretaz arakatuz. Gero, denborak eta ikasketek zaletasun horri beste zentzu bat eman eta aspaldian buruan sartuta daukat toponimiaren ziria. Emaitza gutxi, baina ziria hantxe dago.
&lt;/div&gt;
&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Urte bi baino gehiago izango da dagoeneko sare miresgarri honetan barrena Felix Muguruza Laudioko ikerlariaren &lt;a href="http://www.euskalnet.net/etymos"&gt;webgunea&lt;/a&gt; deskubritu nuenetik. Bertan, Felixek Aiarako toponimiaz argitaratutako artikuluak biltzen zituen. Izugarri gustatu zitzaizkidan, batez gaia jorratzeko moduagatik eta emandako ikuspuntuagatik. Geroztik ezer gutxi egin dut gaiaz irakurtzeaz eta Artziniegako toponimia apur bat ikertzeaz aparte, eta horregatik, webgune hori eredu hartuta (idatzitakoa horren zuzena izatea nekeza den arren) eta blogen fenomeno berezi hau aprobetxatuz, “Izenen Ohianetan” izeneko hau zabaltzera ausartu naiz. Artziniega eta inguruetako toponimiari helduko diot batez ere, baina txoko honek ez du izan nahi zerbait hertsia edo barruti pribatua, eta beraz bidaideak poz handirekin onartzen ditu.
&lt;/div&gt;
Gura duenak hartu dezala gonbitea.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14686060-112608304031256280?l=euskaltoponimia.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/feeds/112608304031256280/comments/default' title='Comentaris del missatge'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=14686060&amp;postID=112608304031256280&amp;isPopup=true' title='6 comentaris'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112608304031256280'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/14686060/posts/default/112608304031256280'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://euskaltoponimia.blogspot.com/2005/09/aurkeztearren.html' title='Aurkeztearren'/><author><name>Xabi Zalbide</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry></feed>
